Ingen höjdare, Arla

Arlamat kan ju som bekant smaka lite hur som helst, ibland är det fantastiskt och ibland inte alls. Denna vecka blev inte smakupplevelsen någon höjdare precis. Vi lagade pasta med valnötssås och till efterrätt en enkel ostkaka.

Pastan visade sig vara tämligen smaklös. Med lite extra salt på och med tomater till blev det en hyfsat okej middag, men tråkig var nog ändå det ord som bäst kunde beskriva denna måltid. Arlamannen fick pasta med mozarella och parmaskinka istället för valnötssås eftersom han är nötallergiker, och vi andra kom på oss själva att kasta lite avundsjuka blickar på hans mat. Så det här var tyvärr ingen höjdare Arla.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Den enkla ostkakan var lika enkel att göra som namnet utlovade. I och med tillagningen av detta stötte vi också för kanske första gången på det här med bittermandel. Vi lärde oss att bittermandlar är giftiga i stora doser, tydligen kan sex bittermandlar vara nog för att döda ett barn. I denna ostkaka var det dock bara två bittermandlar, så förhoppningsvis har vi klarat oss helskinnade.. Vad kan vi säga om smaken på denna lilla ostkaka? Jo med mycket grädde och sylt smakade det ganska okej. Konsistensen på ostkakan var rätt, men kesosmaken var fel tyckte Arlamannen. Samtliga förstod vi inte kesons funktion i ostkakan eller i efterrätter överhuvudtaget. Det passar helt enkelt inte in. Men med grädde och sylt går det mesta ner kunde vi ändå konstatera. Men ingen höjdare Arla.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen

Förutom själva ätandet ägnade vi oss stundvis åt att vara lite politiskt inkorrekta den här kvällen. Det får man vara ibland. Och så dracks det rosé och franskt cider också, icke att förglömmas!