Sista måltiden...?

Denna januarilördag var fem intet ont anande personer i Guldheden beredda att inta ännu en arlamiddag (Arlababyn fick inta amningsversionen av anchochili). Vi tog som vanligt för givet att det skulle bli många fler arlamiddagar, framslumpade av slumpaknappen. Lena och jag lagade som vanligt maten, denna gång bestående av entrecote med anchorub till huvudrätt, och fikonbollar som efterrätt. När vi slumpade fram anchorubrätten blev jag lite nervös. Det låg på mitt ansvar att skaffa fram denna konstiga för mig främmande ingrediens. Det visade sig dock inte vara så farligt, anchochili är tydligen en mildare form av chilikrydda. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra, och passade på att köpa kryddan när jag var på välsorterade ica focus några dagar innan arlamiddagen. Jag hittade lättad en burk av en lite dyrare krydda anchochili, importerad från ett land långt borta. 55 kr kostade kalaset. Två dagar senare hade jag vägarna förbi den ordinarie kryddhyllan på Hemköp. Där fanns Santa Marias anchochili för 20 spänn. Så det är bara att välja om ni föredrar en burk med typ samma innehåll för 55 eller 20 kronor. Nåväl, vi lagade i alla fall duktigt maten. Köttet fick grilla i en grillpanna, eftersom det ännu en gång inte kändes lockande att grilla ute i snön. Tillbehören vi valde bestod förresten av stekta champinjoner, zucchini och klyftad sötpotatis i ugnen.

Arlamannen: "Gott och kryddstarkt - det är ju inte arlas grej annars!" Lena: Gott! Jag gillade ruben, det söta mot det starka. Tillbehören höjde betyget också." Anneli: "Inte varje gång det smakar så mycket!" Mr.Arla, (som släntrat in lite senare pga ett träningspass, och därför åt en stund efter oss andra): "Det var lite kallt." Dagens samtalsämnen bestod av en röra av hipsters, artdeco och Harry Belafonte, vilken bra middagsmusik han gjort förresten! Men vi skulle ju äta efterrätt också, fikonbollar var det vi fick efter maten. Portvin till det, denna fantastiska dryck som jag blivit lite beroende av (i små doser alltså, ingen oro behövs över mitt alkoholintag, jag mår illa alldeles för lätt för det.) Lena (som inte gillar vare sig fikon eller mandelmassa): "Inte så äckligt som jag trodde, fikonen och mandelmassan tog ut varandra." Mr.Arla: "Det var ok, men jag tar nog inte en till." Arlamannen: "Jag tar en till, lite 70-talskänsla, det hade varit gott med rom i." Anneli: "Intressant." Men för att inte glömma hela sista måltiden-grejen, efter denna middag upptäckte vi att arlas hemsida förändrats radikalt. Slumpaknappen är borta! Vi diskuterade olika alternativ, skulle vi leta efter en annan slumpaknapp, och ändra namn på bloggen?! Vi kan nu lättat meddela att vi fått besked från arla om att slumpaknappen är på väg tillbaka. Det kan dock dröja några veckor, så fram till dess väljer vi ett par recept som vi skall laga... Det känns naturligtvis inte helt bra, men överlever vi detta, får vi snart slumpa igen, och slippa ett av livets alla svåra val. Det finns hopp! Å just det, söt bild på Lena och arlababyn ska med också!