En döbakt tårta

Jag börjar nu på allvar betvivla våra kunskaper inom tårtbakningsområdet. Det sista har det nämligen inte gått sådär väldans bra. Jag tänker då inte minst på den höga och lutande tårtan med såshål, se tidigare inlägg. Den här gången var det Mr Arlas födelsedag som skulle firas med en rosa prinsesstårta. Det var en tårta som innehöll många moment kan man säga. Jag bakade själva tårtbottnen. Jag tyckte att jag följde receptet men antingen var det något fel på receptet (kanske lättast att skylla på det) eller så är det jag som helt enkelt inte har det rätta handlaget. Kakjäveln (ursäkta språket) ville nämligen inte resa sig i ugnen utan förblev en kompakt och tung sockerkaksklump i botten av formen. Anneli lyckades mycket bättre med att göra en god fläderkräm som tårtan skulle fyllas med. Jag gav mig på att kavla ut den rosa marsipanen på vårt nyupptäckta bakbord (sånt kan man hitta i sitt kök om det är från 50-talet). Marsipanen gick sönder gång på gång vilket var ett problem och det blev definitivt inte något runt lock så som receptet ville ha det.

Sen lämnade vi tårtbakandet åt sitt öde en stund och gav oss på huvudrätten; kronärtskockssoppa med räkor. Jag skalade räkorna medan Anneli fixade till soppan på ett galant sätt. Till soppan blev det sedan baguette och rosé på petflaska som ser ut som glas, en trevlig uppfinning konstaterade vi. Soppan gick hem riktigt fint hos oss alla. Arlamannen tyckte att det var räkorna som gjorde det. Jag tyckte att det hade varit godare utan räkor. Smaken är som baken kan man säga. Både Anneli och mr Arla var riktigt förtjusta i denna soppa. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen: Efter maten gav sig Anneli och jag på tårtan igen. Den döbakta tårtbottnen skulle delas i tre delar, vilket visade sig, åtminstone för mig, vara en helt omöjlig uppgift då den var alldeles för tunn. Jag lyckades skrapa bort några tunna små osammanhängande skivor från döbaket som fick agera de understa bottnarna. Sen blev det ett slafsigt lager med hallongrädde och sen ett lika slafsigt lager med fläderkräm. På det lade vi på det kompakta döbakta tårtlocket. Och ovanpå det massa grädde. Sen var det dags för den oformliga rosa marsipanen att agera tårtlock. Eftersom tårtan tack vare döbaket inte blev så hög räckte den oformliga marsipanbiten till som ett lock över det hela. När locket väl var på plats såg det hela inte så illa ut. Lite florsocker på det och en ros med blad till garnering bättrade på det hela ytterligare.

Det första problemet som sedan uppstod var när man skulle börja skära i eländet då hallongrädde och fläderkräm hejdlöst plufsade ut över sidorna och tårtan om möjligt blev ännu plattare. Det andra problemet var smaken. Jag vet inte om ni har ätit döbakt sockerkaka någon gång men det är ingenting som rekommenderas. Det finns ingenting av det här fluffiga och äggiga över det hela som det finns i en lyckad icke-döbakt sockerkaka utan det är mer som kompakt söt betong. Så det var inte hellyckat. Fläderkrämen var dock något som gick hem åt oss alla. Marsipanen tyckte varken jag eller Mr Arla om vilket drog ned betyget lite. Till tårtan blev det apelsinjuice+mousserande, en riktigt trevlig drink. På det sistone har vi upptäckt glädjen med att blanda mousserande med olika fruktjuicer. Rekommenderas. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen: Efter maten spelade vi Mr Arlas födelsedagspresent, ett mini besserwisser, ett spel där han självklart vann och dessutom två gånger. Det var en del ovanliga frågekategorier kan man säga, bland annat fick vi gissa namn som börjar på PF. Sen var Anneli och jag trötta efter det dödfödda tårtbaket och Anneli funderade på att sova i hissen, men jag tror hon ändå kom hem till sist. Själv förärade jag sopnedkastet resterna av döbaket och sen var det godnatt.